Tjejer!
Min dotter är inne i en period i sitt liv då det händer en massa saker. Med kroppen och med sinnet. Hon har svårt att veta vilket ben hon ska stå på ibland.
Ska hon vara liten, ska hon vara stor??
Det hjälper nog inte att klassen hon går i är en händelserik klass. Det snackas hit och snackas dit.
Försöker få henne till att förstå att hon inte ska lägga ner energi på en massa skit. Bättre att rycka på axlarna och skita i det, men det är svårt för en 10 årig tjej.
Har pratat med henne om att tjejer i hennes ålder i alla åldrar rättare sagt kan vara "tjejiga" en liten sak blir lätt en stor sak. Överdrivna känsloutbrott, skvaller och annat....
I vanliga fall brukar hon vara den som går därifrån. Bryr sig inte om vad som händer. Hon vet vilka hennes vänner är, vilka man kan lita på och vilka man inte kan det.
Men just nu har det hänt en sak som gör hon har svårt att släppa och jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa henne med det. Har försökt få henne till att förstå att om hon gör sama sak som tjejen i fråga är hon inte bättre än henne. Men som sagt det är svårt för en tjej i 10 års ålder att förstå.
Det är sant som de säger små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer....
Som jag önskar att tiden kan stanna ibland. 
