Jag kommer ihåg när min yngsta dotter vad liten. Ja, liten är ju hon fortfarande.

När jag skulle hämta henne från dagis , trött efter en hård arbetsdag. Då skulle man jaga henne runt dagis, för hon var en dagisbarn.......sen gick mun på henne tills vi gick hem , öronproppar tänkte jag då, för jag var så trött.

En dag skulle de ha musikfestivalen på dagis, Petra valde att vara Lena Philpsson.... hennes äldsta syster lärde henne att dansa. Petra glömde bort stegen då titta storasyster argt henne och hon började dansa. Hon gjorde succé.

På helgerna åkte vi med en kompis  till mig som hade en båt. Vi hjälpe till och varje gång hon såg Luppe som han heter kunde hon inte gå. Skulle alltid sitta på hans axlar.
En dag stod hon på båten, vi hade inte sjösatt den och båten höll på att välta, jag tittade och tänkte nu dör hon men Luppe tog tag i henne, som tur vad. 
Luppe  ville att båten skulle heta Petra, men då blev hon så arg att hon började grina, kan ni tänker er att Petra kan bli arg.
Luppe hade en bil också som hennes storasyster och kompis lekte i en dag, då skrek Petra och stampade i marken att de var hennes bil. Ingen fick röra den. Hon som var så snäll liten flicka....

När hon började skolan och gick på fritids så kom hon inte hem ibland, jag undrade vad hon gjorde, fick skicka ut spioner på henne, då satt hon ofta utanför kyrkan och plockade blommor till fröken eller så hjulade hon. Blommor har hon ju alltid gillat....

Det var det jag hade att skriva om Petra just nu. Men om ni gillade det så kan jag skriva mer...