MissPetra

Såg på Em´s blogg att hon hade fotograferat väldigt fina bilder på svanar.
Jag tycker att fåglarna är väldigt fina, men nu ska ni få höra. Jag är lite rädd för stora fåglar.

Allt började en vacker sommardag 1985, jag var 5 år och var på skansen med morfar.
Vi hade tagit med oss picknick och hade en jätte bra dag, bara han och jag. Vi sitter på en bänk för att vila lite, när det går förbi en påfågels mamma med hennes ungar. Ungarna var så där ludna som fågelbarn är.

Jag tycker de var så söta att jag sträcker mig för att klappa dem. Då mamman får ett frispel och flaxar upp och biter, river mig i håret. Hon skrek. jag skrek. Morfor gjorde allt han kunde för att få bort henne.
Tillslut så släpper hon taget om mitt blonda kalufs.

Jag minns inte så mycket efter det. Förutom att jag sen den dagen är livrädd för dessa praktfulla fåglar.

Jag vet att mamman bara försvarade sina ungar, men jag skulle ju inte ta dem. Ville bara klappa dem.

Än idag så går jag omvägar när jag är på skansen om jag ser en påfågel.


Så nu fick ni lite onödig info om mig. Ha en super söndag!