MissPetra

Som ni kanske ser så har jag skrivit att jag fick besök i helgen av min "lillebror".
Egentligen så är han inte min bror. Men jag känner honom så pass väl, och han mig, så att han skulle lika gärna vara min bror.

Vi har känt varandra i snart 15 år. Och han är min dotters gudfar.

Det hela började när jag bodde i Sandsborg. Och varje söndag när jag skulle till träningen, så var det alltid samma kille jag möte i t-banan. Han var söt så jag log och han log tillbaka. Detta hände vid ett par tillfällen.
Senare när sommaren kom så var det Ekencup.  Så jag och mina kompisar gick för att titta. Då ser jag killen ifrån t-banan. Jag frågar en kille som också strå och tittar om han vet killens namn.
-Mike svarar han mig.

Hmm tänker jag.
-Till mig sa han att han hette Thomas. (detta var en kille jag hade träffat på silverhästen ett år tidigare och jag tyckte att de var så lika)

Senare den sommaren var det en festival på Gubbängsfältet. Så klart var jag och mina vänner där.
Och "Thomas"
Jag bestämmer mig för att gå fram och fråga varför han ljög om vad han heter.
När jag får förklarat för mig att det inte var han som var "Thomas" Utan att han var Mike. Killen jag hade lett emot på t-banan den våren. Så var jag lite generad. Men Mike tog det med ett ryck på axlarna.
Den kvällen dansade vi tillsammans och hade kul.
När det var dax att åka hem insåg jag att jag hade tappat min bussremsa. Och skulle få gå hem. Snäll som Mike är, så gick han med mig, vi bodde ändå i samma område.

När vi gick där så klickade det väl mellan oss. Vi umgicks nästan varje dag efter det. Jag fick träffa hans underbara familj.
Men vi båda insåg ganska snabbt att vi inte passade som ett par, utan att vi var bättre som vänner. Och det har vi varit sen dess. Mike i mitt liv har betytt massor. Skulle kunna skriva en bok om all skit vi har vart med om.

I dag är jag glad att jag har honom som vän. Han och hans underbara familj, hans fina tjej.