MissPetra

Okej innan ni läser detta måste jag göra klart en sak:

Nej jag vill inte dö, inte heller har jag tankar om att jag ska dör och så. Utan detta inlägg handlar mer om hur man vill vara som människa.

Snart är det 3 år sen min pappa gick bort. Och jag kom i går att tänka på bergravnings fikat vi hade efter. Min farmor ville inte ha något stort, så vi var hemma hos min syster. Det var bara de närmaste vännerna och släkten som var på plats.  Det var väldigt lugnt och skönt.

Pappas bröder och några vänner till dem satt och pratade om minnen de har av pappa.

-Kommer du i håg när Kalle byggde den där bryggan så att ungarna hade något att bada ifrån.
-Han gjorde alltid sånt.
-Tänkte alltid på ungarna
-Ja. den  ju finns kvar, men behövs repareras lite.
-Något vi kan göra nästa sommar?
-Absolut

Nå så där lät det, De flesta sa något gott om honom.
Han var en omtyckt person, ställde mer än gärna upp för sina vänner.  Och även om han hade en massa negativa saker så är det inte det som någon kommer ihåg. Utan man väljer att komma ihåg den fina i personen ifråga.

Undra vad fok kommer att säga om mig?
Hur vill jag att folk ska minnas mig? Snäll? En person som hade lätt till skratt? Hon gjorde så mycket bra här i livet?
Hur ser folk på mig nu?


Vad tror ni att de kommer att minnas om er?


Petra Den galna??