MissPetra

Ett ögonblick till.. Låt mig tänka..

Ska berätta om ett sorgligt ögonblick som jag tror jag aldrig kommer att glömma.
Det är i oktober 2005 och min syster, hennes döttrar och Jossan är nere i Malmö på besök.
Klockan är ganska mycket på kvällen men vi är fortfarande vakna och sitter och snackar en massa skit.

Som några av er vet så har jag aldrig haft en kontakt med min pappa, men däremot fick jag kontakt med min syskon på pappas sida när jag var 18.

Tror att klockan är närmare 00.30 när telefonen ringer. Sambon tar telefonen och ser att det är ett 08:a nummer ger över den till mig och säger
-det måste vara till dig.

-Hallå, svara jag.
-Hej. Det är Anders.

Får redan nu en klump i magen då jag hör på min bror att det har hänt något.

-Jag vill berätta för dig, pappa har dött.
-Herrgud. Jag beklagar är det första jag säger.

Vi pratar lite vad som hänt, hur och varför osv..
Tror nog att vi hinner lägga på luren innan jag fattar, det är ju även min pappa som har gått bort.
Det är ett ögonblick jag inte kommer att glömma..




Nää nu får jag skriva ett roligar inlägg...